Vad har jag lärt mig?

Posted by on juni 27, 2017 in Blogg, Katharina | 0 comments

Nu när jag är inne på min andra semestervecka så tänkte jag summera min period som konsult inom IFO Asyl.

Jag har tidigare varit verksamhetschef för IFO myndighetsutövning men inte arbetat som handläggare och tog tillfället i akt att lära mig något nytt då chansen gavs pga att det saknas så mycket socionomer ute i verksamheterna. Det man kan konstatera är att det är likadant inom all myndighetsutövning, administrationen ökar på bekostnad av det sociala arbetet. Det var som en kollega sade till mig att man tenderar att lösa sociala problem med administration. Jag har under denna period skrivit mycket utredningar , BoF dokument, övervägningar och journalanteckningar. Då jag i detta uppdrag inte deltar på några möten förutom ärendehandledning så kan man säga att max 20% av arbetstiden är kundkontakt och resten är administration. Samtidigt kan jag se nyttan av det mesta av allt skrivande då men ser vad som är gjort och vilka kontakter som är tagna. När man går tillbaka och följer upp så är det också lätt att se den utveckling som sker med den unge.

Men det är kundkontakten som är otroligt givande med att arbeta som socialsekreterare för ensamkommande flyktingbarn. Att träffa dessa ungdomar, personal, familjehem, gode män och tolkar blir som en egen liten organisation som arbetar för samma sak, att ge stöd, vård och främja integrering in i det svenska samhället. Flera gånger har dessa möten med nya kulturer gjort min dag och jag känner en stark glädje i att få vara en del i detta trots att det är en svår situation för de unga genom den utdragna asylprocessen. Hade det inte varit för asylprocessen så hade detta jobb fått 10 poäng av 10 möjliga av mig. Det är blandningen av socialt arbete och integrering som är det verkligt roliga med jobbet.

Jag har även fått lära mig att arbeta i stort sett helt utanför den ordinarie organisationen vilket tydligen är vanligt när man har uppdrag som socialsekreterare. Jag har kontakt med metodhandledare och får information om annat via mail. Mina närmaste arbetskamrater är övriga konsulter och andra inom IFO asyl träffar jag på fikat eller rasten. I början kändes detta ovant men jag kan konstatera att det fungerar helt ok. Jag sköter det jag skall och det finns en stor frihet gällande arbetstid och arbetsplats bara jobbet blir gjort. När man ibland hör olika saker som ordinarie personal blir upprörda över så kan jag tänka att det behöver jag inte gå in i, jag sköter mina ärenden och så får övrig organisation sköta sitt. När man pratar med konsultkollegor så är det detta som flera tycker är så skönt med att vara konsult, man slipper det vardagliga tjafset och möten som inte ger något. Det är klart att detta ger en del funderingar…

Om man vill ha delaktighet från medarbetare så måste man träffas för att få input från varandra. Om man kör en styrning enbart från toppen och ned utan möjlighet för medarbetarna att påverka så kanske man inte behöver ha några möten eller väldigt få möten??? För möten utan möjlighet till att få gehör blir oftast tysta möten eller att man ”gnäller” vilket i sig tenderar till att inte bli konstruktiva möten om inte chefen klarar av att vända på detta.

Samtidigt så vet man att möjligheten att få vara med och påverka och ta ansvar på ett bra sätt ökar engagemang och brukar förbättra kvalitén i verksamheter.

Så för att sammanfatta, för min del så har jag lärt mig att handlägga ärenden inom IFO Asyl, jag har lärt mig att det är otroligt berikande att träffa människor från andra kulturer. Jag har också lärt mig att det går att bedriva ett arbete utan kontakt med ansvarig chef utan bara ha ärendehandledning. Organisationen sätter ramarna men jag arbetsleder mig själv och funderar på om detta kanske är modellen för att få erfarna socionomer att stanna kvar inom socialt arbete…

Ha en go sommar alla!

 

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *