Humor kan både vara avväpnande och ett maktmedel

I det personlighetstest som jag oftast använder finns det en faktor som heter ”Löser konflikter med hjälp av humor” som ses som ett positivt beteende. Det handlar förstås inte om att skratta åt andra utan snarare om att använda sig av humor för att förhindra konflikter. Förmodligen har testföretaget hittat en korrelation mellan humor och benägenhet att ta emot negativ kritik, dvs. det blir lättare att ta åt sig feedback om det levereras med glimten i ögat. Om inte annat så blir det mycket roligare att jobba om ens kollegor har sinne för humor, även om den vetenskapliga kopplingen möjligen är skral. Humor kan också vara ett maktmedel, både för de som har makten och de som slåss från ett underläge. Humor och satir är välbekanta grepp för att protestera mot politisk makt, just nu låter jag mig gärna underhållas av både Melissas McCarthys Sean Spicer- imitation och Alec Baldwins Trump-personifiering. För närmare 20 år sedan skrattade jag åt Lewinsky-skämten men de skratten fick en dålig eftersmak. Förtjänade verkligen en ung praktikant de dagliga humor-påhopp som hon utsattes för, hade hon sig själv att skylla och hade hon egentligen någon politisk makt som motiverade att hon dissekerades vitt och brett i diverse program? Även på en arbetsplats kan humor verka i båda riktningarna. Skämt kan både inkludera och exkludera människor, beroende på vad som skämtas om. Det är svårt att värja sig mot skämt eftersom man ganska snabbt riskerar att stämplas som tråkig eller som någon som inte ”tål skämt”, framför allt om det är en själv som är måltavlan. Det lite lömska med humor som maktmedel är att den kan upplevas som harmlös för de som använder det. Alla skrattar ju med, hur fel kan det vara, lite får man tåla, eller hur? Hur gör man då om man jobbar på en arbetsplats där den rådande humorn endast är roligt för några få och stötande för andra? Man kan bemöta det med humor, få saker är så effektiva som att möta dålig humor med bra humor. Ett annat sätt är att chefen sätter ner foten och insisterar på att allt umgänge måste utgå från att man är politisk korrekt, eller PK, ett av det finaste begrepp och förhållningssätt som Sverige har skapat. Men det kanske man inte längre får säga i det här landet?    ...

Read More