Reflektion kring genomförandeplaner

Ibland måste ju man bara fundera på vad man håller på med på arbetet. En sak som jag har funderat på en längre tid men inte hunnit med att skriva ned är användandet av genomförandeplaner främst inom äldreomsorgen. När jag gick min högskoleutbildning i socialt arbete 1990 så var det nytt med arbetsplaner som är samma sak som genomförandeplaner. Jag vet att det var lite svårt att ta till sig denna nymodighet främst när det gällde att få till målformuleringen. Sedan dess har arbetsplaner/genomförandeplaner varit en uppgift för enhetschef att implementera ut i verksamheten och kämpa med att få medarbetare att köpa idén och skriva samt uppdatera dessa. Jag har själv försökt att motivera och pusha på under min tid som enhetschef. Resultatet är egentligen skrämmande, efter 28 år är metoden fortfarande inte en naturlig del i omvårdnadspersonalens arbete. Tala om lång implementeringstid….  När jag träffar chefer inom äldreomsorgen så måste de bevaka frågan intensivt för att planerna skall bli skrivna. Ibland är det några i gruppen som skriver alla planer och mera sällan så klarar alla gruppens medarbetare av att skriva dessa planer. Jag tolkar detta som att omvårdnadspersonal inte ser detta som ett redskap som underlättar arbetet snarare något som måste göras för att få bra resultat i mätningar. Sedan tycker jag att det uttalas en övertro på att om bara planerna blir skrivna så säkrar man en god kvalité och att planen också ska underlätta för omvårdnadspersonalen att byta arbetsplats när det saknas personal. När jag har träffat omvårdnadspersonal så säger de att de inte hinner att läsa planen då det är stressigt mellan besöken. Planen kan heller inte täcka in de detaljer som är viktiga för den äldre för då blir planen väldigt lång. När jag har träffat äldre i samband med hembesök så kommer det ofta upp att det är detaljerna som är viktiga för dem. Att inte behöva upprepa sig varje dag och att omvårdnadspersonal har personlig kännedom om dem är viktiga delar för att säkra kvalitén. Då kan man fundera på om arbetsredskapet genomförandeplan är grejen… 28 års implementeringstid och man är inte framme än, kommer det ta 30 år eller 40 år?? För vem upprättar men alla dessa planer, myndigheter eller för den enskildes skull, det kan man fråga sig?...

Read More

Människan och hästen

Människan och Hästen Som utbildad coach möter jag olika människor med olika förutsättningar och problem. För de flesta är det inte självklart att satsa på sig själv i form av ett coachande samtal utan som hästmänniska lägger man pengar på hästens välbefinnande, lektioner för ridinstruktörer och vissa lägger ofantligt mycket pengar på bett, sadlar, bling-bling träns och mycket annat som marknaden tycker att vi skall köpa. Men ibland får man problem som inte är så lätta att lösa via ridinstruktör eller andra yrkesgrupper och då kan det hända att man vänder sig till en coach för att arbeta med sina tankar och mål för att förbättra prestation. I ett coachande samtal är ”klienten” experten och coachen ställer frågor för att fördjupa förståelsen för det nuläge man befinner sig i just nu och frågor som gör att man själv formulerar mål och hur man skall ta sig dit. När jag träffar ryttare (klient) som jag har samtal med så finns det ett rejält hinder som dyker upp i 90% av samtalen. Klienten börjar alltid att beskriva sitt nuläge som kan handla om problem med att hantera sin häst, problem med att utvecklas så som man har tänkt sig, problem med att prestera sitt bästa på tävlingar mm. Kanska snart i samtalet dyker fenomenet ”alla andra upp”. Inte nog med att man har ett bekymmer med att hantera sin häst utan många beskriver ytterligare en börda som på sätt och vis blir större än det ursprungliga problemet. Denna börda kan beskrivas som att man vill visa ”alla andra” att man kan rida. ”Alla andra” är mycket duktigare än mig och jag är helt kass. ”Alla andra” frågar hur det går för mig och jag känner att det finns lite skadeglädje i att det inte går så bra. ”Alla andra” ger råd i hur jag skall göra och rida precis som om det vore jättelätt att lösa problemet. När vi i samtalet kommer in på ”alla andra” så är det många som blir ledsna på riktigt. Så en sport/fritidsysselsättning som skall ge energi och kraft kan ge bekymmer och sömnlöshet och helt sätta sig på hjärnan så mycket så att man till och med kan fundera på att sluta med hästar. Vem är ”alla andra”? Ja vem är ”alla andra” som är så viktiga personer att ”min” klient hindras i sin utveckling och i att lösa sitt problem? Jag brukar fråga detta. ”Alla andra” brukar inte vara personer som står klienten nära såsom partner, barn, förälder eller en riktigt nära vän. Det är inte heller de människor som man inte känner. ”Alla andra” visar sig vara stallkamrater, konkurrenter som man träffar på tävlingar, klubbkompisar men också vänner som man umgås med ofta....

Read More

Att göra sitt bästa för kunden

Har varit ledig idag och funderat en del på vad som driver mig i mitt arbete och vad jag tycker är roligt. Jag har använt ordet kund i min titel och det begreppet är ju inte vanligt i kommunala sammanhang förutom när man förr talade om kvalitet. I alla organisationer så har man en ram av regler och lagar att förhålla sig till och man måste följa organisationens beslut. Men däremellan finns det saker som man kan göra för andra utan att bryta några regler och det är detta som driver mig framåt och är roligt med att arbeta. Att ibland kunna ta beslut som man genom sin erfarenhet vet att personen eller organisationen kommer att ha stor nytta av och kunna ta sig framåt mot sina mål. Det kan vara att ringa det där extra samtalet som gör att någon kommer att få ett arbete, en kontakt eller en bostad som gör att individen utvecklas och på köpet så blir det också en vinst för samhället. Min insats är bara att rycka lite i de kontakter och det nätverk jag har. Ingen ansträngning alls men väldigt bra resultat. Är man intresserad av andra människor så får man också reda på mycket som kan vara användbart i olika situationer. Jag funderade vidare och kom fram till att organisationer som trimmar sina chefer att för hårt bevaka sina budgetar också får en organisation som har svårigheter med att samarbeta med andra. Organisationer som pinkar in revir och inte kan se helheten kostar pengar samt att kvalitén försämras för kunden. Jag tänker att det även är lätt att tappa i värdigt bemötande av människor om budgeten går före allt annat. Vem är vi till för och vad hjälper människor att komma vidare till ett bra liv!! En bekant som håller på med hästar skrev en insändare i GP om att hon önskade att hennes mamma var en häst bara för att hennes erfarenhet av veterinärvård var att den var sammanhållen och att hästen stod i centrum. Ansvarig veterinär kunde svara på alla frågor och hon behövde inte ringa runt till en massa olika instanser. Detta är något att fundera på!! Jag har haft förmånen att samarbeta med andra chefer där vi alla har haft fokus på kunden och inte på våra budgetar. Vi har snickrat ihop olika lösningar för människor som har inneburit en vinst för samhället totalt men kanske inte just i våra budgetar. Vi hade en idé och kollade med varandra var pengarna fanns för att förverkliga det vi trodde på. En fantastisk tid som inte ligger så långt borta tidsmässigt men jag undrar om det någonsin kan bli så igen i en kommunal...

Read More

Vad har jag lärt mig?

Nu när jag är inne på min andra semestervecka så tänkte jag summera min period som konsult inom IFO Asyl. Jag har tidigare varit verksamhetschef för IFO myndighetsutövning men inte arbetat som handläggare och tog tillfället i akt att lära mig något nytt då chansen gavs pga att det saknas så mycket socionomer ute i verksamheterna. Det man kan konstatera är att det är likadant inom all myndighetsutövning, administrationen ökar på bekostnad av det sociala arbetet. Det var som en kollega sade till mig att man tenderar att lösa sociala problem med administration. Jag har under denna period skrivit mycket utredningar , BoF dokument, övervägningar och journalanteckningar. Då jag i detta uppdrag inte deltar på några möten förutom ärendehandledning så kan man säga att max 20% av arbetstiden är kundkontakt och resten är administration. Samtidigt kan jag se nyttan av det mesta av allt skrivande då men ser vad som är gjort och vilka kontakter som är tagna. När man går tillbaka och följer upp så är det också lätt att se den utveckling som sker med den unge. Men det är kundkontakten som är otroligt givande med att arbeta som socialsekreterare för ensamkommande flyktingbarn. Att träffa dessa ungdomar, personal, familjehem, gode män och tolkar blir som en egen liten organisation som arbetar för samma sak, att ge stöd, vård och främja integrering in i det svenska samhället. Flera gånger har dessa möten med nya kulturer gjort min dag och jag känner en stark glädje i att få vara en del i detta trots att det är en svår situation för de unga genom den utdragna asylprocessen. Hade det inte varit för asylprocessen så hade detta jobb fått 10 poäng av 10 möjliga av mig. Det är blandningen av socialt arbete och integrering som är det verkligt roliga med jobbet. Jag har även fått lära mig att arbeta i stort sett helt utanför den ordinarie organisationen vilket tydligen är vanligt när man har uppdrag som socialsekreterare. Jag har kontakt med metodhandledare och får information om annat via mail. Mina närmaste arbetskamrater är övriga konsulter och andra inom IFO asyl träffar jag på fikat eller rasten. I början kändes detta ovant men jag kan konstatera att det fungerar helt ok. Jag sköter det jag skall och det finns en stor frihet gällande arbetstid och arbetsplats bara jobbet blir gjort. När man ibland hör olika saker som ordinarie personal blir upprörda över så kan jag tänka att det behöver jag inte gå in i, jag sköter mina ärenden och så får övrig organisation sköta sitt. När man pratar med konsultkollegor så är det detta som flera tycker är så skönt med att vara konsult, man slipper det vardagliga tjafset och möten...

Read More

Att släcka ljuset i någons öga

Att arbeta med socialt arbete är både glädje och svårigheter, som tur är mest glädje. I arbetet med ensamkommande flyktingbarn så finns det för min del flera svårigheter då jag har flera ungdomar som fyller 18 år i maj och som inte har fått sin asylansökan utredd och beslutad. Det innebär att socialtjänsten upphör med sina insatser i samband med 18 årsdagen. 18 årsdagen borde vara en glädjefull dag när man på riktigt har rätt att bestämma över sig själv men för dessa ungdomar blir det domedagen då de får flytta till Migrationsverkets boende istället för att bo kvar i invand miljö. Det är klart att de inte blir utslängda på gatan och de kommer att ha tak över huvudet och de kommer att få mat men min och mina kollegors erfarenhet av dessa boenden är att det är väldigt sunkigt rent ut sagt. De bor trångt och får klara sig på egen hand igen. I de flesta fallen blir det svårt att fortsätta skolgången i den skola som de går i. De får klara asylprocessen utan stöd av god man. När man har avstånd till ovanstående problematik så kan man kanske tycka att det är ett bagatellartat problem men när man möter ungdomen öga mot öga, där de är glada och har hopp om positiva beslut och man som socialsekreterare släcker hoppet genom att informera om vad som kommer att hända framöver. Ljuset slocknar i ögonen och sedan får man rapporter från boendet som tyder på att ungdomen mår dåligt. Det finns ingen som kan tycka att detta är en rolig hantering…. Jag har i mitt yrkesliv många gånger meddelat tråkiga beslut men denna hantering tar hårdare på en, kanske också för att den upprepas varje månad. Kanske också för att det är så uppenbart att dessa ungdomar och deras familjer befinner sig i moment 22 utan något hopp om att kunna leva annorlunda under sin livstid. En gång flykting alltid flykting…. Ja man får perspektiv på tillvaron och jag är glad och tacksam för de förutsättningar som mina föräldrar fick när de kom till Sverige på 60-talet vilket har medfört att jag har fått bra förutsättningar att leva ett bra...

Read More

Företagande med flera inriktningar

Som ensamföretagare är det jag som sätter agendan för vad företaget skall leverera för tjänster och hur den framtida utvecklingen skall se ut. Jag vill göra olika saker och använda min kompetens i olika sammanhang. Tänker att det är viktigt att inte lägga alla ägg i samma korg. Så nu har jag utbildat mig för att kunna göra personlighetstester som relaterar till utveckling i arbetslivet. Kände att det blir en alldeles utmärkt grund att kunna erbjuda de chefer som jag coachar just nu men även de chefer eller andra yrkesutövare som jag möter framöver. För att få en förståelse för hur hela OPQ konceptet fungerar så har jag fått fylla i testmaterialet själv. Det är intressant att ta del av resultatet som jag tycker stämmer väl överens med min egen syn på mig själv. Det är också intressant att ta del av alla de olika rapportformer som man kan få ut bara genom att göra en test. Jag fick ut en ledarskapsrapport som visar min föredragna stil gällande ledarskap. Inom de flesta testområdena var min föredragna stil en kombination mellan att vara transaktionsorienterad (förvaltningsfokus) och transformativ (ledarskapsfokus) förutom inom området ”Få stöd” där min fördragna ledarstil är beslutsfattare och social ledare. Verkligen ett material för eftertanke och reflektion. Sedan fick jag också ut en säljrapport. Har inte riktigt sett mig själv som en säljare mer än att jag naturligtvis måste sälja in olika former av förändringar i samband med ledarrollen. Men rapporten visade att det fanns en del starka sidor där också så här får jag omvärdera mig själv. En annan intressant rapport är den som belyser teamegenskaper och som kan användas i samband med teamutveckling. De senaste två veckorna har jag verkligen växlat mellan alla mina olika inriktningar. De flesta arbetsdagarna ägnas åt att vara socialsekreterare till ensamkommande flyktingbarn. Vissa timmar i veckan ägnas åt coaching av chefer och ryttare. Sedan är jag med på ett hörn gällande att sälja in bokningssystemet e-serve till hästföretagare. Fullt upp med andra ord!! Sammanfattningsvis finns det flera vägar att gå framöver och det tryggar mitt fortsatta företagande. Det är härligt att bestämma på egen hand vad jag vill utveckla och just nu finns det bara...

Read More