Under ytan

Första textraden från Uno Svenningssons låt under ”Under ytan” är precis det som alla mina olika spår inom mitt yrke handlar om. Det finns stora och små, skratt och gråt och framför allt det man inte alltid kan förstå. Arbetet handlar mycket om att komma in under ytan, vad är det folk kommunicerar och vad är det som de egentligen menar och hur ser min roll ut i alla dessa sammanhang. Mitt arbete handlar om att fråga, analysera svaret, ta reda på fakta, lägga pussel av all information för att kunna hjälpa människan eller hela organisationen vidare. Om det bara hade funnits ett svar så hade livet varit enkelt men så är det inte tyvärr. När vi vistas i olika sammanhang så vill de flesta av oss positionera oss utifrån att faktiskt vara någon och man vill att de andra i sällskapet skall förstå vad man kan. Många kan känna sig underlägsna i sådana situationer och hamna i tankar som gör att man känner sig liten och kass. Sedan visar det sig nästan alltid att det är inte så bra som det låter, världen är så komplex så det man tror fungerar bra på grund av någon säger det inte behöver vara så när man kommer in under ytan….. Det krävs förtroende för en som person för att få lov att komma in under ytan. Det är ingenting som görs snabbt. Som ledare, biståndshandläggare och coach handlar det om att skapa tid, lugn och ha ett intresse av att ”lägga pusslet” så att man kan ta rätt beslut eller vara rätt stöd. Det är det som är mest spännande när man har med människor och organisationer att...

Read More

Vakta sin inre värderingar

Alla organisationer hamnar någon gång i en kris där tempot ökas, mötena avlöser varandra och man gör allt för att komma till en lösning som tar en ur krisen. De flesta kommuner och landsting brottas ständigt med att få skattemedel att räcka till för verksamheternas behov. Många av oss har under flera år tampats med budgetavvikelser och redovisningar av handlingsplaner som kanske inte alltid ger det resultatet som man förväntar sig. Det som är intressant i detta är den kulturförändring kring människor och människors värde som kan rulla på utan att någon reflekterar i någon högre grad. Nu är inte jag någon expert på detta område men jag vet av egen erfarenhet och jag ser det även när jag är ute i organisationer att man går  in i mönster som till stor del är styrda utifrån ekonomiska principer. När det gäller vårdplaneringar inom äldreomsorgen så vet man att för många sker den bästa rehabiliteringen i hemmet. Alltså är det bra att motivera för sådana insatser. Men det finns också äldre som av olika anledningar inte kan tänka sig en rehabilitering i hemmet utan de vill komma till en korttidsplats. Jag hör från kollegor och jag läser också i tidningen om situationer där anhöriga berättar om handläggare som är ytterst bestämda för att den äldre skall gå direkt hem. I de lägena så skärmar personal av sig från känslor och utför sitt jobb så som det är tänkt genom riktlinjer och andra styrande principer. Frågan som vore intressant att belysa, är detta värdigt!! Om någon skulle titta på det utifrån, är detta då en värdig hantering av äldre personer?? Samma gäller önskan om att få ett vård- och omsorgsboende. Har vi alla i olika grad förflyttat våra värderingar för att passa in i rådande ekonomiska situation? Ja det har vi och då räknar jag in mig själv i detta. Vi hamnar alla i en situation där vi jobbar allt vad vi kan för att hantera vår välfärd på bästa sätt men det är väldigt lätt att våra kommuninvånare blir objekt som skall hanteras. Hur kan man annars hamna i en situation där man räknar på att ett toalettbesök tar 20 sekunder som är fallet gällande ett LSS-ärende i en kommun. När jag var klar med min utbildning 1991 så bestämde jag mig rätt tidigt att det är bättre att få sparken än att bryta mot lagen. Jag försöker också att ta beslut utifrån mina egna inre etiska principer även om det naturligtvis har förekommit att man gör fel. Som konsult kan jag säga nej till uppdrag och även till arbetsuppgifter som strider mot mina inre värderingar. Jag skickar inte hem äldre personer som gråter av oro för att komma hem....

Read More

Relationer människor emellan

Som biståndshandläggare träffar man människor i utsatta situationer. Man har kommit till en fas i livet där man inte klarar sig själv längre. Flertalet människor söker bara hjälp när det absolut behöver det. De mest utsatta situationerna gällande äldre är i olika former av vårdplaneringssituationer. Särskilt när ens hjälpbehov gränsar till om man kan klara sig hemma med mer hjälp, eller om man skall komma till en korttidsplats, eller om man ansöker om ett vård- och omsorgsboende. Eftersom man som handläggare grundar sitt beslut på den aktuella situationen, sjukdomar och känsla av trygghet så innebär det att man som äldre samt äldres anhöriga måste beskriva allt som kan vara avgörande för att få det man ansöker om. Det är i dessa situationer man så tydligt märker att rollfördelningen mellan den äldre och dess barn/make/maka blir förändrad. Det är även då som det märks vilken relation man har haft till varandra under livet som man har levt ihop. Relationer som har fungerat när alla klarar sig själva havererar när balansen förskjuts och någon inte längre klarar sig själv. Det som har varit högst privat och som alla har vetat om kommer upp ljuset som en del i att förstärka att den äldre faktiskt behöver sin korttidsplats eller sitt vård- och omsorgsboende. Det som en gång har varit kärlek mellan makar förändras i takt med att maken/makan också förändras genom sjukdom och får en  annan personlighet som till stor del inte går att känna igen. Men ett samhälle bygger på att vi tar hand om varandra men hur?? Barn som bor på annan ort, hur mycket skyldigheter skall de ha i att hjälpa sina föräldrar? Om ens make/maka försämras, hur mycket spring i hemmet av hemtjänstpersonal tvingas man ta emot innan det blir tal om annat boende? Svåra frågor som någonstans handlar om våra relationer till varandra och tankar om hur anhöriga men också den äldre vill leva sitt liv. För hur bra blir det om för den äldre om en anhörig känner sig tvingad i att utföra tjänster som man inte vill. Det är dessa olika delar som måste finnas med i en bedömning av insatser. Vi är alla unika och befinner oss i unika situationer som inte låter sig formas i en färdig mall. Det är detta som gör att socialt arbete är så roligt och det är detta som behöver komma fram på ett tydligare sätt när det gäller biståndsbedömning för...

Read More

Nytt år nya möjligheter

Så konstigt egentligen att ett nytt år alltid känns som en nystart!! Man kan ju göra en nystart när man vill men just nyårslöfte och känslan av nystart är så starkt kulturellt förankrad i de flesta av oss så alla tankar innan jul kretsar kring ”att det gör jag nästa år”. Bokslut i företaget är en sådan syssla som kunde förberetts innan jul eller under julledigheten men det fanns noll motivation till det. Men det måste göras så det är bara att bita ihop och sätta igång helt enkelt. Genom mina kontakter som jag har i olika kommuner så förstår jag att det snurrar på i hög takt. Verksamhetssystem och rutiner som skall implementeras, avdelningar skall slås ihop eller har precis slagits ihop, medarbetare fortsätter att försvinna i samma takt som man rekryterar nya och kort sagt så är det som det brukar vara. Jag har skrivit det innan och jag skriver det igen, det finns inga förvaltande chefer längre. Alla måste ligga i framkant och jobba med ständiga förbättringar. Det som är extra roligt för mig är att jag har kommit igång med att coacha chefer. Jätteintressant att följa personen/chefen men också intressant att följa coachningsprocessen utifrån om det är en ovan chef eller en chef med lång vana. Med nya chefer hamnar man lätt i praktiska ting som handlar om hur man hanterar vardagen, vilken blankett skall jag ha, vem skall jag kontakta osv.  Men för min del känns det som en bra insats för den nya chefen. Jag blir en person som har tid och har all min uppmärksamhet riktad mot personen och jag tror att personen snabbare kommer in i sin chefsroll när man får detta stöd. Som mentor är det lätt att hamna i att jag tycker att du skall göra på detta vis. Coachningen innebär att ta fram det som känns bäst för individen och att man kommer på det på egen hand med stöd från coachen. Med erfarna chefer är det lättare att följa coachningprocessen och verkligen kunna vara ett bollplank mot vidareutveckling. Även om man har stöd från närmaste chef och kollegor så kan chefsrollen vara ensam och man blir utsatt. Därför tycker jag att fler skall unna sig och lägga tid på att ha ett bollplank där man får fullt fokus på sig själv och sina tankar....

Read More